NYA SLUSSEN
BLÅSNINGEN
Skandalförslaget från Foster + Partners och Berg


Visst ser det underbart ut? Tusentals människor som flanerar och njuter i den soldränkta hamnen. Ett myller av människor som minglar i den tropiska natten. Är bilderna hämtade från ett glassigt reportage om det ljuva semesterlivet på franska Rivieran eller Bahamas? Nej, samtliga bilder i collaget ovan är hämtade från Foster + Partner och Bergs presentationer av det vinnande förslaget till ombyggnad av Slussen i Stockholm. Ett mer manipulativt och förljuget sätt att presentera en åttafilig motorled som gör en Burn Out rakt igenom ett av stadens i särklass känsligaste områden är svårt att föreställa sig.

. . .

Konsten att kränga en arkitektonisk miljökatastrof


som ett tropiskt semesterparadis

. . .



I hela presentationsmaterialet finns inte en enda realistisk framställning av hur nya Slussen kommer att se ut, varken som bild eller modell.
   På modellen (ovan) kan vi bilda oss en uppfattning av hur Slussen skulle se ut på natten, belyst inifrån, byggd helt i körsbärsträ med glasbyggnader, i solljus i olika kulörer från flera håll samtidigt.
   Betraktarna tycker att modellen är vacker, inte alls så grå och trist som befintliga Slussen. Problemet är bara att skulle befintliga Slussen presenteras på samma förföriska sätt så skulle den se minst lika vacker ut. För modellen ljuger nämligen. Den visar på intet sätt hur nya Slussen kommer att se ut i verkligheten.

Betong och asfalt är gråa i olika nyanser. Bilden till vänster visar den naturliga färgskalan hos betong och asfalt en alldeles vanlig dag. Denna bild är sann. För att få ett hum om hur förslaget från Foster et al. kommer att se ut i verkligheten, en alldeles vanlig dag, kan man ta ett fotografi av modellen och anpassa färgskalan till byggnadsmaterialen, och ljussättningen så att det är enbart dag, och inte dag och natt samtidigt.

Då ser vi den bild av nya Slussen som det inte var meningen att vi skulle få se, innan invigningen. Bilden av hur en motorled med ungefär samma dimensioner som Essingeleden (8 filer) våldtar en av Stockholms äldsta och mest känsliga platser; sundet mellan Mälaren och Saltsjön.

Att år 2010, efter massor av år med utredningar och diskussioner, spika detta som den slutgiltiga lösningen på en av Stockholms mest intrikata stadsbyggnadsärenden måste vara något av ett rekord i arkitektonisk okänslighet och enfald.

.
För en arkitektbyrå som ska kränga en arkitektonisk miljökatastrof uppstår den knepiga frågan hur man ska "kommunicera" eländet till allmänheten. Problemet kan t ex se ut så här: "Hur i hellskotta ska vi lyckas visa nya Slussen från Saltsjön utan att det syns hur djävligt det kommer att se ut?" Lösning: "Avbilda Slussen på natten, med en skarpt skuren silhuett mot de sista resterna av en flammande solnedgång och motorleden överdrivet sidobelyst så att den speglar sig som en smäcker vinge i Saltsjöns glimmande vatten. Förhoppningsvis är 'vingen' det enda folk kommer att lägga märke till."

.
. .
. . .
.. Återigen får vi, med utgångspunkt i ett fotografi av modellen, försöka skapa en någorlunda realistisk bild av hur nya Slussen kommer att se ut en alldeles vanlig mulen dag (nedan). Det är illa nog att arkitektbyrån inte vill visa den här typen av realistiska bilder, men det är ännu värre att uppdragsgivaren - tjänstemän och politiker - inte har krävt såna här bilder.

.
... .
. . .



Stadsmiljöer som är lyckade, attraktiva och populära är välbesökta. Det är mycket folk där – det är ett säkert kännetecken. Därför ser man väldigt ofta komiskt många människor på presentationer av nya stadsmiljöer. Då förstår man ju att de föreslagna miljöerna måste vara väldigt lyckade, attraktiva och populära. Eftersom det är så mycket folk där.

Denna cirkellogik, som är nästan rörande i sin barnsliga naivitet, tillämpas av många arkitektkontor, så även av Foster et al. Det slutgiltiga förslaget till nya Slussen har presenterats i två omgångar. Den hysteriskt överbefolkade och simpelt manipulativa bilden ovan till vänster är en av de sammanlagt sex bilder som fanns med i första omgången. På bilden ovan till höger ser man vilken arkitektonisk misär som återstår när människorna har plockats bort.

Att Foster försöker sälja in sitt torftiga förslag som ett skruvat beach party i Cannes är i och för sig inte så märkligt. Det är ett vanligt kommersiellt företag som försöker kränga sina produkter. Men att beställaren inte ställer högre krav på presentationen är anmärkningsvärt. Det är bilder som den ovan till vänster som Stockholms stad anser att stockholmarna ska titta på för att få en så realistisk bild som möjligt av hur de olika förslagen kommer att te sig i verkligheten.

Om Foster et al. föreslagit nuvarande Slussen...

.
   Konsten att mörka biltrafiken
.
. För att presentera förslaget till den nya trafikplatsen "Slussen" med tillhörande åttafiliga motorled där det ska passera 33.500 bilar per dygn har Foster et al. skapat totalt 11 färggranna bilder som syns i miniformat här till höger. Det är dessa bilder som ska ge stockholmarna en realistisk bild av hur det kommer att bli när det är klart.

På dessa bilder finns i det nybyggda området sammanlagt:

46 fritidsbåtar
52 bilar
ca 2.200 fotgängare
(tvåtusentvåhundra)

Dessa proportioner är alldeles rubbade, och det vet man naturligtvis. Tycker Foster et al. illa om bilar? Eller har man tappat alla hämningar i sin ambition att blåsa stockholmarna?

Svaret är tyvärr det senare.
.
. .. . .
. . . .. .
. När hämningarna
släpper…

När politiker och handläggare efter tio år är så trötta på slusshelvetet att de sväljer nästan vad som helst för att bli av med eländet, och när en självsäker och glassig arkitektbyrå med segervittring vill slippa "flummigt" tjafs om miljö och estetik och göra beslutsprocessen så kort som möjligt, är det lätt hänt att man går över gränsen och börjar mörka lite för mycket. Då inträffar sådana "olyckor" som vi ser på bilderna här till höger.

I säljmaterialet till kreti & pleti inklusive en och annan lättimpad politiker hittar vi t ex en härlig soldränkt piazza norr om stadsmuseet där massa människor flanerar och trivs (till höger, överst). Bläddrar man istället långt in i planbeskrivningen hittar man en liten trafikflödesritning där det framgår att "piazzan" i själva verket är en trafikled där 15.000 bilar per dygn ska passera. Manipulation är bara förnamnet.

Likadant på Gamla Stan-sidan. Där visar Foster et al. ett fantastiskt bilfritt promenadstråk där hundratals människor flanerar i den ljumma kvällen (till höger, nedan). En arkitektur med mänskligt ansikte, Halleluja! Längst till höger ser vi hur det kommer att se ut i verkligheten. "Promenadstråket" är i själva verket den hårt trafikerade Munkbroleden som inte alls kommer att byggas om, men bli ännu hårdare trafikerad (13.000 bilar per dygn.)

Det finns många såna här "olyckor" i materialet. Ett säljmaterial för något annat än ett av Stockholms största byggprojekt – t ex en bil, ett shampo, ett småhus eller en soffgrupp – som var lika förljuget och manipulativt skulle med all säkerhet fällas i marknadsdomstolen.
. .
. . . .
. . .
. . . .
. .
. . .

Det ödsliga blåshålet
på vägen mellan
norr och söder
En sak har nuvarande och framtida Slussen gemensamt. Kanske 250 av årets 365 dagar är de ogästvänliga och ödsliga blåshål som man passerar så snabbt som möjligt.

För att färdas från norr till söder får bilisterna sin åttafiliga motorled (svart på bilden till höger). Fotgängarna från Gamla Stan får i huvudsak en smal 120 meter lång helt oskyddad ramp från Munkbroleden upp mot Södermalmstorg och Götgatan (rött på bilden).

På bilden till höger (ett ljus- och färgkorrigerat fotografi av modellen) kan man se denna ramp över slussbassängen. När man kommer från Gamla stan (via Stora eller Lilla Nygatan, Västerlång- eller Österlånggatan) så måste man först vänta vid ett övergångsställe på Munkbroleden för att sedan ge sig ut på den långa rampen upp mot Söder.

Det är ingen djärv gissning att praktiskt taget alla tiotusentals turister som besöker Gamla stan kommer att vända inför detta ogästvänliga blåshål och stanna kvar i de skyddade gränderna.

På den undre bilden till höger visar Foster et al. vad man förmodas se om man står på rampen och tittar åt öster mot motorleden. För att uppleva denna miljö så här skruvat krävs nog att det är Århundradets Tropiska Natt, eller (troligare) att man är rejält påtänd.

Av någon anledning myllrar det av folk nere på kajerna på alla bilder. Vad alla dessa människor gör där kan vi bara gissa. De är i alla fall inte på väg mellan norr och söder, för i så fall har de gått helt fel. Antagligen är det A-laget som har hittat ett nytt trivsamt tillhåll.
      "Öppen vy mot Saltsjön." Glöm det.


En presentation av ett byggprojekt som inte ger en så sann bild som möjligt av hur man kommer att uppleva miljön i verkligheten, är antingen manipulativ eller amatörmässig. Eller, finns det någon annan förklaring?






  Modellen från Saltsjön


   Utsikten åt väster blir densamma som idag. "Öppen vy mot Mälaren." Glöm det.


Hur Slussen fungerar en solig sommardag (eller tropisk natt) är ointressant.

Detta därför att den soliga sommardagen är undantaget.

Intressant är däremot hur Slussen fungerar en kall, mulen, blåsig dag i september, oktober, november, december, januari, februari, mars, april eller maj (eller varför inte juni, juli eller augusti). En dag när det dessutom antagligen faller en del nederbörd i form av regn eller snöblandat regn.

Det är då Slussen visar om den fungerar eller inte fungerar som attraktiv och trivsam stadsmiljö.








Det finns utmärkta modellbyggare (hos t ex grannen Stadsmuseet) som kan bygga modeller som ger en helt realistisk bild av hur en planerad stadsmiljö kommer att upplevas. Där allt stämmer med den tänkta verkligheten; färger, materialstrukturer, ljussättning.

Det finns också massor av professionella illustratörer som kan skapa fotorealistiska bilder av planerade stadsmiljöer där man får helt klart för sig hur det hela kommer att te sig ur användarperspektiv (gatuperspektiv) vid de vanligaste väderförhållandena (växlande molnighet/mulet). (Mina egna bearbetningar på denna sida är bara enkla amatörjobb i photoshop.)

Att Foster et al. inte har klarat/valt att ta fram såna modeller och bilder är begripligt. Det hade försvårat insäljningen av förslaget. Men att ansvariga politiker och handläggare hos beställaren Stockholms stad inte har krävt såna modeller och bilder är däremot obegripligt. Det är beklämmande att de utan att protestera har accepterat dessa vulgärt manipulativa illustrationer med ett manér som skulle känts pinsamt amatörmässigt till och med för en medioker dataspelsanimatör.

Det är arrogant mot väljarna att anse att dessa simpla skräpbilder plus några vackra ord räcker som underlag för ett ställningstagande, för ett "samråd".

Men antagligen är det så enkelt att man inte haft något emot en rejäl blåsning. Man är medveten om att hade detta förslag presenteras med fullt realistiska bilder skulle det ha väckt så starka protester att det aldrig gått igenom.

"…en fantastisk målpunkt och vistelseplats i ett unikt vattenläge på historisk mark."
"…en mötesplats vars like inte finns i Stockholm och som också har få motsvarigheter i ett internationellt perspektiv." "…en dynamisk, mångfunktionell och vacker plats där stockholmarna och besökare i staden har en självklar plats."

Stockholms stad om nedanstående förslag




Fredrik Falk, mars 2010     

Samtliga bilder och texter skapade för denna webbsida kan användas fritt.



Här finns flertalet bilder från denna sida plus några till i högre upplösning. Naturligtvis är det fritt fram att kopiera om du vill använda bilderna i något annat sammanhang. Hör av dig om du behöver någon av bilderna i ännu högre upplösning.

Här finns min artikel på Newsmill.




stråk slussen

Här finns en länk till mitt eget slussenförslag "Stråk" som jag gjorde 2007.

Många människor ryggar spontant när de ser "Stråk" första gången. "Stråk" är uppbyggt efter en helt annan princip än samtliga andra slussenförslag, och det känns ovant att tänka sig Slussen på detta sätt.

Men när de tittar närmare på förslaget, tänker efter och lever sig in, så börjar de se fördelarna, en efter en – för folklivet, för valfriheten, för trafiken, för stadskänslan, för finansieringen. De börjar ifrågasätta hur mycket substans det egentligen finns talet om "fri sikt åt väster och öster", "öppning mellan salt och sött", "attraktiv mötesplats" i samband de förslag som Stockholms stad har fastnat för, t ex ovanstående

Under årens lopp har jag fått väldigt många positiva kommentarer, de flesta på temat "det bästa jag sett, men antagligen stadsbyggnadspolitiskt/arkitekturpolitiskt omöjligt". Kanske det.